URSPRUNGSLAND/HEMLAND: Portugal
ANVÄNDNINGSOMRÅDE: Sällskapshund, jakt
och råttfångare
FCI-KLASSIFIKATION: Grupp 5, sektion 7
BAKGRUND/ ÄNDAMÅL: Podengo português
är en primitiv typ av hund som förmodligen
härstammar från de hundar fenicier och romare tog med sig till
iberiska halvön under antiken.
Den blev senare uppblandad med hundar som följde med morerna under
deras invasion på 700-talet.
Hunden anpassade sig till det portugisiska klimatet och terrängen
och blev den portugisiska kaninhund som den är känd som i dag.
Den utvecklades utseendemässigt under århundradena för
att passa sitt användningsområde.
Den lilla varianten valdes ut från 1400-talet och framåt som
råttjägare på de portugisiska skeppen.
HELHETSINTRYCK: Podengo português har ståndöron
och ett huvud format som en fyrsidig pyramid.
Rasen har en svans formad som en skära och kroppen är välproportionerlig,
välmusklad och sunt byggd.
Rasen skall vara mycket livlig och intelligent. Den skall vara anspråklös
och robust.
Rasen förekommer i tre storlekar och två hårlag, slät-
och strävhårig.
VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDE:
Stor och medelstor podengo:
• De skall vara nästan kvadratiska med mycket god respektive
medelgod substans.
• Förhållandet mellan kroppslängd och mankhöjd
skall vara som 11:10.
• Bröstdjupets förhållande till mankhöjden
skall vara som 1:2.
Liten podengo:
• Kroppslängden skall något överstiga mankhöjden.
• Liten kroppsbyggnad.
• Kroppslängden skall förhålla sig till mankhöjden
som 6:5.
• Bröstdjupet skall förhålla sig till mankhöjden
som 1:2.
Hos alla varianter skall nospartiets längd understiga skallpartiets
längd
UPPFÖRANDE/ KARAKTÄR:
Stor podengo:
Rasvarianten används vid jakt på storvilt.
Medelstor podengo:
Rasvarianten är också känd som warren hound. Dess naturliga
läggning för kaninjakt används flitigt antingen som ensamhund
eller i pack.
Liten podengo:
Rasvarianten används för sök på kanin i hålor
och klippor. Alla varianter används också som vakt- och sällskapshundar
HUVUD:
Huvudet skall vara torrt och ha formen av en
fyrsidig pyramid med stor bas och det skall avsmalna mot det tydligt spetsiga
nospartiet. De övre längsgående linjerna på skalle
och nosparti skall divergera.
Stopet skall vara knappt märkbart.
Nostryffel skall vara avsmalnande och verka
snett avskuren med spetsen något framskjuten.
Färgen skall vara mörkare än pälsfärgen
Nospartiet skall vara spetsigt. Det skall vara
rundat sett framifrån.
Nosryggen skall vara rak. Nospartiet skall vara kortare än skallpartiet
och bredare vid ansättningen än avslutningen.
Läpparna skall vara tätt åtliggande,
strama, tunna och ha en rak underlinje.
De skall vara väl pigmenterade.
Käkar/Tänder Regelbundet saxbett
med starka, vita tänder. Käkarna skall sluta normalt.
Den stora varianten skall ha alla tänder.
Kinderna skall vara torra och snett ansatta
framifrån sett.
Ögon Ögonen skall ha ett mycket livligt
uttryck. De skall vara små, något snedställda och inte
vara framträdande.
Färgen varierar från honungsfärgat till brunt och skall
överensstämma med pälsfärgen.
Färgen på ögonkanterna skall vara mörkare än
pälsfärgen.
Öron Öronen skall vara snett ansatta
i höjd med ögonen. De skall vara raka, upprättstående
och mycket rörliga. Öronen skall vara vertikalt resta eller
svagt framåtlutade när hunden är uppmärksam.
De skall vara tunna, trekantiga till formen, breda vid basen och avslutas
i en spets.
Öronen skall vara avsevärt längre än de är breda
vid sin ansättning.
Halsen skall harmoniskt övergå i
kroppen. Den skall vara rak, lång, välproportionerlig, stark
och välmusklad utan löst halsskinn.
KROPP:
Rygglinjen skall vara plan och horisontell.
Manken skall bara vara obetydligt markerad i
förhållande till hals och rygg.
Ryggen skall vara lång och plan.
Ländpartiet skall vara plant, brett och
väl musklat.
Korset skall vara medellångt, brett och
välmusklat. Det skall vara plant eller något sluttande.
Bröstkorgen skall nå ner till armbågarna.
Den skall vara måttligt bred och lång. Bröstbenet skall
höjas uppåt och bakåt. Revbenen skall vara snedställda
och endast mycket lätt välvda. Förbröstet
skall varken vara för framträdande eller för muskulöst
och det skall vara måttligt brett.
Underlinjen skall vara lätt uppdragen.
Flankerna och buken skall skall vara strama.
Svansen skall vara naturlig och snarare vara
högt än lågt ansatt. Den skall vara kraftig, tjock, medellång
och avslutas i en tunn spets.
I vila skall den bäras hängande mellan bakbenen med spetsen
något uppåtriktad. I rörelse skall den bäras horisontellt
i en lätt uppåtriktad båge eller upprätt formad
som en skära. Den får aldrig
vara ringlad. Frans skall finnas på undersidan.
EXTREMITETER:
FRAMSTÄLL:
Helhet Sett framifrån eller från
sidan skall framstället vara lodrätt ställt. Det skall
vara välmusklat och torrt.
Skulderbladen skall vara långa och snedställda.
Skuldrorna skall vara kraftiga och väl musklade. Vinkeln mellan skulderblad
och överarm skall vara ungefär 110 grader
Armbågarna skall ligga parallellt med
kroppens mittlinje.
Underarmarna skall vara lodräta, långa
och väl musklade.
Handlovarna skall vara torra och inte framträdande.
Mellanhänderna skall vara starka, korta
och något vinklade.
Framtassarna skall vara rundade med långa,
starka, tätt sammanhållna och kraftigt välvda tår.
Klorna skall vara kraftiga och helst mörka. Trampdynorna skall vara
hårda och motståndskraftiga.
BAKSTÄLL:
Helhet Bakstället skall vara välmusklat
och torrt. Bakbenen skall från sidan och bakifrån sedda vara
parallella och korrekt ställda. De skall vara ställda parallellt
med kroppens medellinje.
Låren skall vara långa, medelbreda
och väl musklade.
Knäledsvinkeln skall vara ungefär
135 grader.
Underbenen skall vara långa, sluttande,
starka, väl musklade och torra.
Haslederna skall vara medelhögt ansatta,
torra, starka och bilda en trubbig vinkel på ungefär 135 grader.
Mellanfötterna skall ha vara starka, korta,
snedställda och utan sporrar.
Borttagning av sporrar utan veterinärmedicinska
skäl är förbjuden
i Sverige.
Baktassarna skall vara rundade med långa,
starka, tätt sammanhållna och kraftigt välvda tår.
Klorna skall vara kraftiga och helst mörka. Trampdynorna skall vara
hårda och motståndskraftiga.
RÖRELSER: Rörelserna skall vara fria och energiska.
Travet är lätt.
HUD: Huden på kroppen skall vara tunn och stramt
åtliggande. Slemhinnorna skall helst vara mörkpigmenterade,
i varje fall mörkare än pälsfärgen.
PÄLS:
Pälsstruktur Det finns två hårlagsvarianter:
Kort släthårig eller lång strävhårig päls.
Bägge pälsvarianterna skall ha medelgrovt hårlag utan
underull. Den korta pälsen skall vara tätare än den sträva.
Den strävhåriga varianten har längre päls på
nospartiet (skägg).
Färgerna skall vara gul, fawn i alla nyanser
från ljust till mycket mörkt med eller utan vita tecken eller
ha vit grundfärg med fläckar i ovan beskrivna färger.
Hos den lilla podengon accepteras även följande färger,
men de är inte eftersträvansvärda: svart eller brun med
eller utan vita tecken eller vit grundfärg med fläckar i dessa
färger.
STORLEK/VIKT:
Liten: 20 - 30 cm
Mellan: 40 - 54 cm
Stor: 55 - 70 cm
Liten: 4 - 6 kg
Mellan: 16 - 20 kg
Stor: 20 - 30 kg
FEL: Varje avvikelse från standarden är fel
och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse
och dess påverkan på hundens hälsa och välbefinnande
samt förmåga att utföra sitt traditionella arbete.
• Tecken på skygghet.
• Skall- och nosparti vars övre linjer är parallella.
• Bett som sluter dåligt till eller illa placerade tänder.
Tångbett. Tandförluster hos den stora varianten.
• Nostryffel som är delvis opigmenterad.
• Hals som är välvd.
• Kropp som har välvd överlinje.
• Kors som är alltför sluttande.
• Bakbenssporrar skall helst inte finnas.
Borttagning av sporrar utan veterinärmedicinska skäl
är
förbjuden i Sverige.
• Päls som är silkig och/eller har underull
ALLVARLIGA FEL:
• Skall- och nosparti vars övre linjer konvergerar.
• Nostryffel som är helt opigmenterad.
• Öron som är rundade.
• Buklinje som är alltför uppdragen.
• Svans som är ringlad.
DISKVALIFICERANDE FEL:
• Aggressiv eller extremt skygg.
• Hund som tydligt visar fysiska eller beteendemässiga abnormiteter
skall diskvalificeras.
• Tecken på inblandning av vinthund, stående fågelhund
eller annan korsning.
• Under- eller överbett.
• Ögon med olika färg.
• Öron som är vikta eller hängande.
• Färg som är brindle, svart med tanteckning, trefärgad
eller helt vit.
NOTA BENE: Endast funktionellt och kliniskt friska hundar
med rastypisk konstruktion skall användas till avel.
TESTIKLAR: Hos hanhundar måste båda testiklarna
vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.
Rasstandarden är hämtad från SKK. |